här är en krönika tagen från www.1891.nu :
INTERVJU MED GNAGET-GLENN
Det är svårt att verkligen försöka sätta sig in i hur det är att vara gnagare. Jag menar fulla tjejer i 14-års ålder i träningskläder på läktarna. Killar i bombarjackor med tygmärken, bilder som får mig att tänka på sent 80-tal. Unga finniga tonåringar skrikandes djurgårdssmitta och sen ett kvinnligt könsorgan, som rimmar då på smitta. Förstår inte riktigt tjusningen i den svartgula supporterkulturen. För att få lite förståelse, eller nä, lite insyn i hur en gnagare tänker så presenterar jag en intervju med min granne gnaget-Glenn 
-Hur och när blev du intresserad av Gnaget?
– Det var när vi tog vårt senaste guld 1998. En grym säsong då vi krossade allt motstånd.
-Eh, ursäkta men det var väl en jäkla tur helt enkelt att resultaten i de andra matcherna helt osannolikt gav er guldet efter en hel säsong av kryss, typ tretton oavgjorda matcher.
-Nä! Vi krossade allt motstånd som vanligt.
-En sak som jag inte förstår med er svartgula. Vart kommer den här överlägsenheten ifrån, är det inte sunt att vara lite ödmjuk ibland? Med tanke på de senaste tio årens utveckling, typ.
-Gnaget är en storklubb, bäst i Sverige och spelar lätt lika med många europeiska storklubbar. Ta vår match mot Fiorentina senaste gången vi var i Champions league till exempel, grym match fortsatte gnaget-Glenn.
-Åh, den hade jag glömt sade jag och skrattade fram orden: this is ****ing Champions league.
-Men kan vi inte vara lite seriösa ändå? Jag sneglade med en bönande min åt gnagar-Glenn och slog ut med händerna och fortsatte. -Den här intervjun kommer att publiceras på nätet, så många människor kommer att läsa den.
-Vadå? Jag är seriös, gnaget är bäst i alla lägen.
(?)
-Var det inte den här förvirrade mentaliteten som förblindade er så pass att ni till slut ramlade ut ur Allsvenskan? Utan att egentligen någon av er gnagare insåg faktum, att ni faktiskt var skitdåliga den säsongen?
-Vadå? Vi har inte åkt ur Allsvenskan. Passa dig jävligt noga…
-Det var inte meningen att reta upp dig men ni åkte faktiskt ur Allsvenskan 2004.
-Dra åt helvete djurgårdsjävel! Passa dig sa jag…
-Okej vi lämnar det där och pratar derbyt senast.
-Där hade ni apor en jäkla tur helt enkelt, att ni fick ett kryss kan ni tacka gudarna för.
-? Här uppstod en lång paus då jag blev en aning förvirrad av gnaget-Glenn. Att stirra in i ett par ögon, där det fanns en övertygelse, som inte på något sätt överensstämmer med verkligheten gjorde att jag tvekade att fortsätta intervjun. Nytt försök…
-Såg vi verkligen samma match? Ni var en aningen utspelade och lyckades kvittera på övertid.
-Nja… nej… eller… men vi hade det bästa Tifot, vi krossade er på läktaren!
(lång tystnad)
-Nä, men jag måste erkänna att den där bilden med vår klubbdirektör var ett nytt inslag hos er gnagare. Jag trodde faktiskt inte att ni hade humor, men där hade vi tydligen fel. Den bilden var faktiskt kul!
-Ja och fatta, det var Christer Petterssons kropp och Super Bosses huvud, skitballt. Det skulle vart en k-pist också och ett par knivar så hade det varit perfekt. gnaget-Glenn flinade elakt och ögonen glittrade.
-Knivar, k-pistar? Jag förstår inte riktigt vad du menar om jag skall vara ärlig.
-Nä det är för att ni gårdare är så jäkla korkade, (Glenn bryter ut i ett gapskratt).
Här fick jag avbryta intervjun eftersom Glenn helt sonika började peka finger, utbröt i sång och ställde sig upp på bordet. Vi befann oss på ett café på Södermalm och de andra gästerna stirrade förvånat på spektaklet. Jag smög ut och begav mig fort därifrån, hoppade in i en taxi och ångrade bittert mitt försök att försöka förstå mentaliteten hos de svartgula, ****vad pinsamt!
Intervjun skapade mer frågor än svar gällande Solnaklubben.
Kan det vara så att jag bara hade otur med mitt urval av intervjuoffer?
Inte kan det vara så att alla svartgula har en sådan här mentalitet, att alltid ha en fast övertygelse om att vara bäst trots år efter år av misslyckande?
Kan man verkligen bygga en klubb med förväntningar att alltid vara bäst?
Tur att vi Blåränder tar motgångar med en klackspark, jag menar, inte faller vi ihop som ett korthus efter ett par år av motgångar...
Man måste kämpa, ta nya tag för att nå framgångar.
Kommer ni ihåg norrettan åren? Inte?
Med lite historiskt perspektiv, en gnutta sunt förnuft, så gäller det att ha is i magen och kämpa på i motvind.
För vi är inte…(censur)… vi är mycket bättre.
Ivar Starke
alltid oavsett-för evigt Djurgården/ difarn