Jag har inte varit inloggad på Ml under hela sommaren, så jag gör en liten comeback och jag vill även berätta för spinner & co vilket grymt jobb ni gjort med sidan tack! Men anledningen till att jag skriver det här blogginlägget har inget med managerleague att göra. De som följer allsvenskan vet hur dåligt det går för Djurgårn medans antagonisterna från solna är tre matcher ifrån sm-guld, deras första på 11 år... Allt började i april 2002 jag såg min första match på stockholms stadion, det var kallt och grått babis stefanidis tryckte in matchens enda mål i åttionde minuten, sen dess var jag fast. Jag var bara 8 år då och förstod inte mer än att Djurgårn tagit en plats i mitt hjärta, en plats som är otagbar alltid - oavsett. Jag följde Djurgårn under 2002 och var även i borås och såg Djurgården vinna sm-guld, för första gången på 66 år. jag minns Källströms självsäkerhet, jag minns min idol Andreas Johansson och jag minns även den grymma Mikael Dorsin, jag såg upp till dom, de var mina idoler jag fick gåshud varje gång Djurgårn spelade match och klacken sjöng fram DIF till 3 poäng match efter match. Jag minns även 2003 ännu ett guldår det var då han kom, den flygande holländaren gjorde succe´jag var på nya ullevi en sommardag och såg Geert Den Oudens och Toni Kuivastos första match. Det blev succe 3-0 till DIF Den Ouden gjorde två mål och kuivasto 1 mål. Året gick och ännu en gång stod dom där, mina idoler firade ännu ett sm-guld på stadions gröna gräs ännu en gång fick jag gåshud samtidigt som "we are the champions" ekade i högtalarna det är ett minne jag aldrig kommer glömma. En av de bästa dagarna i mitt liv. sen kom 2004 Djurgårn fick inte längre spela på stadion utan fick istället spela på råsunda, källström försvann johansson var kvar. Året 2004 gick snabbt, Malmö FF vann sm-guld och Djurgården kom på fjärde plats. Jag minns att jag kände mig någorlunda förtvivlad på grund av min vana att hålla på det bästa laget. sen kom 2005 Ännu ett guldår, vi var tillbaks i våran borg, vårat hem där vi står än i dag. Nya supervärvningar som sören larsen eller tobias hysen skulle komma men känslan kunde inte i närheten nöja sig med den jag kände under mina två första år på stadion, nu var spelarna mänskliga, innan hade jag sett upp till dom, de var som hjältar istället för spider-man eller batman var det Kim Källström och Geert Den Ouden som var mina hjältar. sen kom 2006 allt blev gråare, verkligare känslorna för klubben växte samtidigt som laget sjönk. jag upplevde matcherna som fotbollsmatcher inte längre som drömmar, som drömmar. 2007 blev ett i min tonåriga syn ett lyckat år, tredje plats och seger mot AIK, som under Djurgårdens storhetstid låg i superettan en säsong (2005) och 5:e plats ett par år. Fast år 2006 hade dom hamnat på andra plats. sen gick 2007 jag blev äldre jag började stå i klacken och skrika för att kunna visa mina känslor för mitt lag, 2008 blev ett fiasko allt var gråare och sämre än nånsin och i år, 2009 ligger vi på nedflyttningsplats, vi förlorar mot aik med 2-0, mot ett aik som är närmare ett guld nu än nånsin, vu sjunker lägre, vi tittar upp, kippar efter andan vi ser hur dom blir lyckligare och lyckligare, men vad finns det vi kan göra? vissa skriker avgå, vissa bojkottar, vissa försöker förstöra och bråka så mycket som möjligt. Jag tänker tillbaks på de soliga sommardagarna med Källström
Isaksson och Adde, jag minns det som en dröm och vet inte riktigt om jag nånsin kommer att få känna samma sak igen. Jag vet i alla fall exakt vad aik känner nu, och skulle kunna offra otroligt mycket för att få tillbaks varmorven, familjeläktaren och de soliga sommarvinsterna, men får nöja mig med mörka kalla gråa, kvällar med 0-2 i ryggen och bråk, det är nutiden, det är så jag ser på en vanlig match. Men varje gång låten "we are the champions" så ser jag framför mig mina hjältar, idag spelandes i Lyon, manchester city det är nutid, det är tuffa tider, men jag ger inte upp jag kommer att vänta, kämpa vidare stötta laget som tagit enorm plats i mitt hjärta och ger inte upp förrän den dagen jag dör, djurgårn tills jag dör.
DIF Firar sitt tionde sm-guld 2003
oktober 2009: 6 år senare avbryts en match mot malmö ff på grund av oroligheter, Djurgården ligger näst sist i allsvenskan och sjunker mer och mer./ difarn
