Mitt Djurgårdens IF och jag (26/04/2012 21:02)

 Som de flesta kanske vet har vi ett stundande derby den 8e maj mot solna packet, en match som betyder oerhört mycket. 

aik har inte besegrat oss sedan 2009, men det finns en annan sport nämligen ishockey där vi mötts tio gånger sammanlagt med fem vinster var men nu senast åkte vi ur elitserien och aik gick till semifinal. 

en vinst den 8e maj skulle innebära glädjerus, extas och en fet adrenalinkick men Djurgårdens IF är för mig mer än bara så det är ett val och en livsstil. 

år 2002 gick jag på min första match DIF - göteborg 1-0 stadion premiär och jag minns att det var inte tack vare själva sporten eller resultatet det var Djurgårdsfamiljen, sammanhållningen sångerna och världens finaste sköld som drog i mig och detta har inneburit säsongskort varenda år, men år 2008 var det första året jag började stå i klacken och det resulterade i en resa till estland på uefacupen och fler roliga resor. 

Djurgården har alltid varit en del av mig genom åren, det är en vän som finns där varje dag, det är en symbol för gemenskap, passion och kärlek, det är och kommer alltid att vara vi mot rubbet, Djurgårdsfamiljen. 

datumet var 28 september 2010 det var det första derbyt i hockey mot aik sedan 2001. matchen var förlorad långt innan den var över och med ca fem minuter kvar stod det 5-2 till aik folket lämnade klacken och jag stod tillsammans med ett tjugotal andra kvar. jag minns att jag pekade långfinger åt klacken på andra sidan och kysste mitt klubbmärke på bröstet, råttorna skulle inte få ta min lycka att få vara Djurgårdare trots att vi torskat. 

datumet var 31 mars 2012 det var fotbollspremiär i borås och ca 5000 Djurgårdare reste dit. samma dag spelade Djurgården Hockey bortamatch mot leksand och en förlust skulle innebära degradering för första gången på över 30 år. jag  valde leksand och jag åkte tillsammans med 13 andra minibuss det var en kul resa, vi kom fram jag var smått dragen och vi började sjunga utanför arenan gåshuden slog till, vi var där och skulle inte sluta älska ens om vi skulle torskat. vi fyllde bortaklacken och sjöng oss hesa på isen torskade grabbarna med 2-0 och efter slutsignalen ställde jag mig på räcket försökte överrösta hela jävla arenan och sjöng så högt jag nånsin sjungit förut : "vi älskar er ändå - för vi är Djurgårdens IF" ! vi var utslagna men det spelade ingen roll för vi har varandra våra färger och vårt lag. resan hem vart superkul och spriten flödade i minibussen och ett stop i borlänge gjordes där vi blev utslängda ur puben. det var först när jag kom hem som verkligheten slog mig och jag fällde en tår för våra fallna hjältart men det byttes snabbt ut mot stoltheten och lyckan att vara en del av Djurgårdsfamiljen. 

Det är jag som håller i flaggan och detta är i slutet av matchen leksand borta dagen då vi blev klara för kvalserien, i övrigt var det jag som satte upp klistermärket som också syns i bild ;) 

ha det bra allesammans nu så hörs vi snart igen DIVISION TVÅ - DJURGÅR'N ÄNDÅ!